Ulf Lönnberg  –  ulfloennberg@gmail.com  –  070-568 01 19  –  min blogg  

Denna blogg är mitt privata initiativ och jag ansvarar för dess innehåll. Jag välkomnar kommentarer.

Jag återaktiverar denna blogg som var ett kort testprojekt år  2017

Religionsfriheten med sina rättigheter och begränsningar ska värnas.

Jag gick med i Kristdemokraterna 2006. Jag är inte medlem i Svenska kyrkan eller något annat religiöst samfund. Jag är övertygad om att Kristdemokraterna är särskilt väl skickade att försvara den den sekulära rättsstatens religionsfrihet med dess rättigheter och begränsningar (skyldigheter). Partiet har sedan starten gjort en resa till självklar, tydlig och konkret rågång mellan religion och politik. Det borgar parti- och principprogrammen för. Det gör också partiets sakpolitiska arbete såväl i opposition som i regeringsställning.

Jag vill bidra till en bredare sakpolitisk debatt om svensk religionspolitik i syfte att stärka och försvara vår religionsfrihet med vår demokratiska rättsstat som yttersta garant.

Opinionsbildare som är likgiltiga för den sekulära religionsfrihetens roll och uppgift i Sverige riskerar att lämna walk over till islamism och andra extrema religiösa och inte sällan våldsbejakande krafter som vill ha lagstiftning grundad på religiösa urkunders texter och tolkningar.

Efter bakgrundstexten nedan finns syftet sammanfattat i fem att-satser.

Bakgrund
Det är våra politiker som genom lagstiftning ytterst garanterar och sätter gränser för alla människors rätt till uttryck, traditioner och riter. Religionernas normbildning och praktiska tillämpning  är inte sällan provocerande för enskilda eller grupper i samhället.

Ingen av våra grundlagsfästa friheter fråntar någon rätten att utöva sin religion, vårda sina traditioner eller fullfölja sin konstnärliga gärning inom ramen för grundlagar och vanliga lagar. Men religionsfriheten kan och ska inte hindra våra övriga fri och rättigheter.

Med politikens, som det tycks mig,  svala intresse för tydlig religionspolitik riskerar vi att öppna för unkna tolkningar baserade på intolerant religionspolitik med föga respekt för de sekulära gränsdragningar som i sista hand garanterar vår religionsfriheten gränser.

Kristdemokraterna  –  icke-konfessionellt parti, förankrat i den kristna traditionen och med särskild insikt, respekt och erfarenhet av religionens plats i det civila samhället –  har en viktig uppgift. Min förhoppning är att denna webbplats ska inspirera partiaktiva att analysera, försvara och kritisera politiska vägval som tillämpning av den kristna och andra religioners traditioner inom religionsfrihetens och grundlagens ramverk.

De senaste åren har nya organisationer fått samfundsstatus. Vissa av dessa företräder nya religioner. Några av dem benämner jag som ”religioner med sakpolitisk agenda”.  Till denna grupp räknar jag de vars teser formulerar sakpolitiska krav som väl kan behandlas inom den demokratiska rättsstatens kompetensområden.

Exempel på ”religion med sakpolitisk agenda” är ´Fildelningsreligionen´ ” Det Missionerande Kopimistsamfundet” som Kammarkollegiet godkände som registrerat samfund i januari 2012.  Vissa religionsstiftare tycks omedvetna om teokratins gissel. Det ligger nära till hands att befara att de anser sig ha funnit en metod att fildela olagligt i skydd av religionsfriheten. Jag utvecklade det i april samma år i min artikel Teokrat i Kopimistsamfundets ledning.

Ett annat exempel är ”Den flygande spagettimonster-kyrkan” som nyligen antogs som samfund i Tjeckien.

Min ståndpunkt är att i den sekulära rättsstaten ska vi INTE formulera lagkrav som hindar det jag kallar ”religioner med sakpolitisk agenda” att söka samfundsstatus. Jag vill istället fästa allmänhetens, politikers och samfundsledares uppmärksamhet på fenomenet. Jag uppmanar dessa att utifrån egna analyser verka för att de i traditionell mening existentiellt orienterande religionernas särart upprätthålls.

Religiösa samfund med existentiella förtecken kommer i sin gärning självklart i beröring med politikens konsekvenser på samma sätt som de sakpolitiskt orienterade samfunden. Politiker som ser religion som ett särintresse riskerar att gå fundamentalisters ärenden.

Syftet med denna sajt är

att utifrån den kristna traditionen stärka den religionspolitiska agendan för en konsekvent, tolerant och inkluderande samhällsutveckling med fokus på alla människors lika värde

att inspirera talespersoner för politiska partier, samfund och ideella organisationer att bevaka och delta i den religionspolitiska sakdebatten

att upprätta en länksamling till artiklar som seriöst behandlar aktuella religionspolitiska frågor i en svensk kontext

att utveckla ett seriöst diskussionsforum för religionspolitiska spörsmål.

Sthlm den 8 aug 2017
Ulf Lönnberg

Internationella konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter (CCPR)
Artikel 18: ”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att bekänna sig till eller anta en religion eller en trosuppfattning efter eget val och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, andaktsutövning eller undervisning.”
Artikel 27:
”I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter, skall de som tillhör sådana minoriteter inte förvägras rätten att i gemenskap med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, bekänna sig till och utöva sin egen religion och använda sitt eget språk.” 

Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter (ESCR)
Artikel 2.2:
”Konventionsstaterna åtar sig att garantera att rättigheterna i denna konvention utövas utan diskriminering av något slag på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, egendom, börd eller ställning i övrigt.”