Ur 2013 års Mångfaldsbarometer:
I synen på mångfald är svenskarna mer negativa till mångfald i förhållande till religion än till arbetslivet. Det finns en grupp på ca 18 procent som är mycket negativa och ytterligare en grupp som är ganska negativa, tillsammans är dessa grupper ca 47 procent av befolkningen. Enligt detta index är dock en majoritet, 53 procent inte uttalat negativ. Kvinnor, de i yngre medelåldern och de med högskoleutbildning är generellt sett mindre negativa i frågan. Det finns visserligen en mycket långsiktig trend på att de extremt negativa ökar men utvecklingen är svag med bara någon procentenhets uppgång sedan 2006. Det går dock att se en viss trend bland gymnasieutbildade som nu nästan börjar bli lika negativa i frågan som de med grundutbildning. Noterbart är också att den yngsta gruppen uppvisar en trend mot att bli mer negativ till religionsaspekten i mångfaldsfrågan, och är därmed fortfarande mer negativ än gruppen 31-50 år.
Mångfaldsbarometern, Gävle Högskola

”När konflikten däremot gäller centrala religiösa frågor med en politisk sprängkraft, som en stats eller en lagstiftnings religiösa prägel, är risken större för att konflikten eskalerar och blir mer svårlöst. I forna Sudan kämpade de kristna rebellerna i söder för en sekulär stat, medan befolkningen i norr ville ha en muslimsk stat. En sådan konflikt blir än mer svårlöst när olika grupper kämpar om gillande från en och samma befolkning. I fallet Su-dan blev som bekant lösningen en uppdelning i två stater.” Ur Kyrkans Tidning

Regeringen vill att det i kommunala skolor ska vara möjligt att ha enstaka konfessionella inslag i utbildningen. ”En förutsättning är att inslagen syftar till att överföra och utveckla traditioner som är en del av samhällets kulturarv”, enligt promemorian. — Man får sjunga psalmer som har ett konfessionellt inslag. En präst kan vara närvarande, och det är klart att en präst ska kunna utföra vissa konfessionella handlingar 
Läs nyhetsnotisen i SvD

Mikael Oscarsson skriver idag i Expressen: ”–nu håller skruvarna på att dras åt ytterligare. I en utredning vid utbildningsdepartementet skriver skolverket i ett dokument att rektorn ska kontrollera ”innehållet” i avslutningen, det vill säga även det prästerna ska säga: ”Det är viktigt att förskolechefen respektive rektorn har kontroll över avslutningens eller samlingens innehåll och utformning.”