I mars 2011 upphävde HDF regeringens beslut att neka Jehovas vittnen statsbidrag. HFD konstaterade då att beslutet kunde bli föremål för rättsprövning och att regeringen dessutom hade brustit i sin motiveringsskyldighet. Men med hänvisning till Jehovas vittnens inställningen till deltagande i politiska val kom regeringen ändå – i maj 2012 – fram till att Jehovas vittnen inte uppfyller kraven i lagen om stöd till trossamfund.
Min kommentar – I motsats till Jehovas vittnen UPPMANAR jag närhelst tillfälle bjuds alla att rösta i allmänna val. HDF-utslaget lyfter två intressanta frågor:
1)
Den svenska statens förhållningssätt till friheten att med religiösa motiv välja att nyttja eller inte nyttja en medborgerlig rättighet (som HDF påpekar – att rösta i allmänna val är enl vår grundlag en rättighet ingen skyldighet).
2)
Den sekulära rättsstatens dilemma att enligt en särskild lag stadfästa att vissa – men inte alla – religiösa samfund ska tillerkännas ekonomiskt stöd med hänvisning till att de avstår från en rättighet – det handlar ju inte om en lagstadgad skyldighet.

Jag diskuterar om detta på denna hemsida under fliken ”Om Svensk Religionspolitisk debatt” och konstaterar bl a:

Exempel på “religion med sakpolitisk agenda” är ´Fildelningsreligionen´ ” Det Missionerande Kopimistsamfundet” som Kammarkollegiet godkände som registrerat samfund i januari 2012.  Det ligger nära till hands att befara att de anser sig ha funnit en metod att fildela olagligt i skydd av religionsfriheten (persone ur ledarskiktet finsn både inom detta samfund och Piratpartiet).  Ett annat exempel är “Den flygande spagettimonster-kyrkan” som nyligen antogs som samfund i Tjeckien.

Min ståndpunkt är att i den sekulära rättsstaten ska vi INTE formulera lagkrav som hindar det jag kallar “religioner med sakpolitisk agenda” att söka samfundsstatus. Jag vill istället fästa allmänhetens, politikers och samfundsledares uppmärksamhet på fenomenet. Jag uppmanar dessa att utifrån egna analyser verka för att de i traditionell mening existentiellt orienterande religionernas särart upprätthålls.  Texten i Lagen om stöd till trossamfund verkar ha sina brister.