Det diskuterades vid ett seminarium i Stockholm nyligen.
Statsvetaren Andreas Johansson Heinö ifrågasatte synen på religion som privatsak. Religion tar sig också politiska uttryck, och leder ofta till en önskan att påverka både normer och lagstiftning. För att de olika anspråken ska kunna jämkas krävs, enligt , att alla parter ”lägger band på sig själva i det offentliga”, men också att man så långt som möjligt undviker att inte tvinga på någon annan sin vilja genom lagen.
Fd fp-ledaren Bengt Westerberg såg egentligen inte något skäl till att särskilja rätten till religionsfriheten från de andra mänskliga rättigheterna än det faktum att en del troende faktiskt förföljs för sin tro.
Länk till reportage i Världen idag 

Skavlans intervjun med Malala (25 okt) gav intressant eko på bl a Face-Book om koran- och bibeltolkningar och om individens ansvar för sina handlingar – onda och goda.

Jag anser att det är viktigt att sätta in och bevaka sådana spörsmål i ett religionspolitiskt perspektiv.

Den som förmår lägga egna teologiska och existentiella slutsatser åt sidan och fokusera på Malalas agerande finner här ett skolexempel på hur urkundstolkning och personligt vägval i religionens namn – oavsett vilken – får diamentralt motsatta konsekvenser. I Malalas fall var ju baneman och offer utövare av samma religion. Det är därför viktigt att hålla i minnet att det endast är den sekulära, demokratiska rättsstaten som kan garantera en religionsfrihet som ger medborgarna möjlighet till och begränsar dem till att praktiskt tillämpa sin religionstillhörighet inom gällande lagar. Med det sagt försvarar jag religionsfriheten och avvisar de som avfärdar, hånar och diskriminerar religionsanhängare av vilket slag det vara må.

Ytterligare ett viktigt villkor är att ingen religion är utgångspunkt för goda samhällsbyggen. Ty moderata och extrema tolkningar av religioners urkunder går inte sällan teokraters ärenden. Motvikten mot sådana avarter är vår sekulärt grundlagsskyddade religionsfrihet med lika rättigheter och skyldigheter för envar.

Låt oss erinra oss att det i Sverige för ett antal år sedan i ett riksdagsparti fanns en företrädare som allvarligt övervägde att bereda vägen för lagstiftning utifrån en religiös urkund. Sådant måste i alla lägen kraftfullt avvisas! Men vi ska för den skull aldrig acceptera diskriminering på religiös eller idémässig grund. Tro och existentiell orientering har sin plats i alla civiliserade samhällen.

Vi har alla – oavsett religiös eller filosofisk inriktning – att ständigt vara på vår vakt mot dikeskörningar i den ena eller andra riktningen.

Om valet av valdeltagande som politiskt problem alltså är märkligt, är det dock inget mot metoderna för att komma till rätta med det. Utöver att trossamfunden ska ”engageras”, hur nu det ska gå till, ska civilsamhällets organisationer kunna söka medel för att öka valdeltagandet. Barometerns ledare idag

Under de två senaste åren har förföljelsen av kristna tilltagit i 20 länder, enligt en rapport som Aid to the Church in Need har offentliggjort nyligen. ”Under den period som undersökningen avser, 2011–2013, har våld och hotelser blivit allt allvarligare för kristna. I 20 av de 30 länder som undersökts, har situationen förvärrats.” Länk till rapporten