Bra att Stefan Attefall tar bladet från munnen. Politiker ska ska hålla fingrarna borta från alla samfund. Det har dock alltid funnits politiska makthavare som vill politisera religionen för sina syften. I dagens Sverige pekar Stefan Attefall ut Socialdemokrterna och Centerpartiet som de värsta stoppklotsarna.

Mona Sahlin manade oblygt inför förra kyrkovalet de sina att engagera sig i Svenska kyrkan med det tydliga motivet att ”kyrkan är en viktig grund för värderingsförändringar i samhället”. Och Stefan Löfven (s) sa augusti förra året ”Svenska Kyrkan med alla sina medlemmar, är en stor och viktig samhällsaktör som Socialdemokraterna bör engagera sig i”.

Maud Olofsson har ihärdigt försvarat av den nuvarande ordningen med att ”kyrkan skall inte styras av dem som jobbar där utan av medlemmarna” och ”det viktigaste är att vi fortsätter att hävda den öppna folkkyrkan. Det är folkets kyrka och inte prästernas kyrka”.

Det handlar bl a om Lagen om Svenska kyrkan (1998:1591) som trädde i kraft år 2000. För mig är det obegripligt att  Stefan Attefall väntar på att Svenska kyrkan själv vill ha en ändring som det ”ska — mycket till för att lagstiftaren inte lyssnar in”, som han säger i en tidningsintervju.

För mig är Kristdemokraterna det parti Sveriges riksdag som tack vare sitt ursprung, bland partimedlemmarna åtminstone? har största insikten, förståelsen och erfarenheterna av religionens och samfundens plats i den sekulära rättsstat som yttersta är garanten för religions- och yttrandefrihet. Det är Kristdemokraterna som ska befria oss från den sista skärvan från Gustav Vasas arv. Att Svenska kyrkan år 2013 inte själv agerar vittnar om dess vilsenhet i den moderna, sekulära välfärdsstaten.