Vi kan inte vänta ända till valet 2017 med att låta demokratin bli synlig. Min långsiktiga vision är förstås, att det ytterst är teologin som ska styra kyrkans beslut. Människovärde kan man inte rösta om, men det kan synliggöras i praktiken. De människor som bär både teologin och dess tillämpning behöver myndiggöras i det dagliga arbetet. Den är en större utmaning än frågan om hur många och vilka som röstade i det val vi nu lägger bakom oss. Länk till artikeln i Kyrkans tidning
Månadsarkiv: september 2013
Befria Svenska kyrkan en gång för alla!
Mer och mer går det upp för allt fler att hela det nuvarande valsystemet måste förändras. — Svenska kyrkan måste äntligen bli fri och få bestämma över sin egen tro, sitt liv och sitt arbete. — Det är inte kyrkan själv som bestämmer bibeltolkning och trosinnehåll —, det gör de kyrkopolitiska grupperingarna. Läs debattartikeln
Sara Skyttedal (KDU) om kyrkovalet
Svenska kyrkan och andra församlingar är en viktig del av det civila samhället och gör stora insatser för människor i vårt land. Återigen har vi sett att de politiska partierna på ett omoraliskt sätt utnyttjat denna sfär för att vinna partipolitiska poänger, skaffa sig högre arvoden och på andra sätt göra politik av religionen. Till debattartikeln
Borgerliga väljare ratar partipolitik i kyrkan
Ur dagens ledare i DAGEN: Borgerligt alternativ kraftigt, liksom även Kristdemokrater i Svenska kyrkan, och den liberala listan. Utövande kristna som i den profana världen sympatiserar med borgerliga partier tycks i högre grad än vänsterväljare lägga sin röst på fristående nomineringsgrupper, de vill uppenbarligen se mindre av partipolitik i kyrkan.
Det sista partipolitiserade kyrkovalet?
De statligt reglerade nomineringsgrupper i kyrkovalet måste skrotas inför nästa Kyrkoval. En av bromsklotsarena är Stefan Lövfen (s) som anser att ”Svenska Kyrkan med alla sina medlemmar, är en stor och viktig samhällsaktör” vars numerär han inte kan lämna i fred i sitt röstfiske. Det står dock Riksdagen fritt att befria Sverige från resterna av Gustav Vasas statskyrkoarv. Stefan Attefall och Göran Hägglund – med rötter i en av frikyrkorna som kämpat för sin frihet – formulera nu på Rikstinget 28/9 ett vallöfte om att Svenska Kyrkans medlemmar ska fritt få nominera sina egna kandidater till sina beslutande församlingar. Elisabeth Sandlund skriver bra om detta i dagens Dagen: ”För första gången dominerades — kyrkovalet av helt eller delvis opolitiska ledamöter från – tre fristående nomineringsgrupper – och fem som kapat banden till resp moderparti. — det ger — hopp om att förändringens tid kan vara inne i kyrkopolitiken.”
KD-Attefall – vänta inte på att Svenska kyrkan blir villig
Bra att Stefan Attefall tar bladet från munnen. Politiker ska ska hålla fingrarna borta från alla samfund. Det har dock alltid funnits politiska makthavare som vill politisera religionen för sina syften. I dagens Sverige pekar Stefan Attefall ut Socialdemokrterna och Centerpartiet som de värsta stoppklotsarna.
Mona Sahlin manade oblygt inför förra kyrkovalet de sina att engagera sig i Svenska kyrkan med det tydliga motivet att ”kyrkan är en viktig grund för värderingsförändringar i samhället”. Och Stefan Löfven (s) sa augusti förra året ”Svenska Kyrkan med alla sina medlemmar, är en stor och viktig samhällsaktör som Socialdemokraterna bör engagera sig i”.
Maud Olofsson har ihärdigt försvarat av den nuvarande ordningen med att ”kyrkan skall inte styras av dem som jobbar där utan av medlemmarna” och ”det viktigaste är att vi fortsätter att hävda den öppna folkkyrkan. Det är folkets kyrka och inte prästernas kyrka”.
Det handlar bl a om Lagen om Svenska kyrkan (1998:1591) som trädde i kraft år 2000. För mig är det obegripligt att Stefan Attefall väntar på att Svenska kyrkan själv vill ha en ändring som det ”ska — mycket till för att lagstiftaren inte lyssnar in”, som han säger i en tidningsintervju.
För mig är Kristdemokraterna det parti Sveriges riksdag som tack vare sitt ursprung, bland partimedlemmarna åtminstone? har största insikten, förståelsen och erfarenheterna av religionens och samfundens plats i den sekulära rättsstat som yttersta är garanten för religions- och yttrandefrihet. Det är Kristdemokraterna som ska befria oss från den sista skärvan från Gustav Vasas arv. Att Svenska kyrkan år 2013 inte själv agerar vittnar om dess vilsenhet i den moderna, sekulära välfärdsstaten.
partipolitik i kyrkoval
På goda grunder har partierna fått kritik för att de ställer upp i val, trots att Svenska kyrkan har skilts från staten. En fri organisation borde sköta sina egna angelägenheter, och motsättningar i religiösa frågor följer inte alltid partipolitiken. VLT
en partiledares intellektuella grumlighet
Ibland gör ivern att nå fram med sitt budskap att också en partiledare tvingas till intellektuell grumlighet. Kyrkans tidning
Religion vs politik
Fredrik Wenell och David Willgren skriver i tidningen Dagen idag under rubriken Sverige är inget kristet land ”Kristen tro är djupt politisk, men kristna värderingar ska inte ligga till grund för det svenska samhället.
Jag citerar tre – som jag bedömer – nyckelmeningar . Därefter min kommentar nedan
1
”Håller vi med om detta blir tro alltså inte bara att hålla en mängd saker för sanna, utan att aktivt följa Kristus som hans lärjungar.”
2
Vi tror alltså att församlingens uppdrag är att inbjuda till ett liv i efterföljelse, men vi kan aldrig tvinga eller ålägga någon annan, som står utanför denna gemenskap, att leva så.
3
Därför kan inte kristna värderingar ligga till grund för det svenska samhället. Det vore att antingen beröva den personliga omvändelsen dess konkreta innehåll – i bästa fall blir den en religiös upplevelse – eller att reducera den kristna tron till gärningar.
Utan inskjuten sats blir meningen under punkt 3 logisk, med inskjuten sats blir den svår att förstå. Författarna påstår att om och när en person beslutar sig för (väcks till) efterföljelse av Jesu´ budskap och gärning (inte församlingsföreståndarens, hoppas jag) ska han eller hon – för att vara rättrogen enligt författarna – inte analysera sina bevekelsegrunder utan okritiskt/i trygg förvissning följa ett sådant sitt avgörande livsval utan att ”smutsa upplevelsen (reducera)” med världsliga och politiska måttstockar. Jag tolkar de som att själva tankegodset och gärningarna ska vara målet i sig? Inget fel i det, utan avtryck i verkligheten fokuseras på religiös filosofi, det heller inte fel. Men deras artikel kan inte tolkas på annat sätt än att de vill rucka på människors göranden och låtanden i kristen riktning Sverige här och nu. För visst kan och ska kristna värderingar påverka samhällsutvecklingen utifrån medborgares och politikers agerande. De gäller i allmänhet och Västeuropa i synnerhet . Då skapar vi förutsättningar för fredlig samexistens med människor med annan religiös hemvist.
Mota ut de partipolitiska månglarna från Svenska kyrkan
Den 15 sept röstar Svenska kyrkans medlemmar fram de som ska styra på kyrkan på tre nivåer, församlings- och samfällighetsnivå, på stiftsnivå och nationellt i Kyrkomötet. Upplägget liknar de allmänna politiska valen. Men Kyrkovalet handlar om ett religiöst trossamfund som likt alla andra trossamfund borde råda över sina beslut och sin verksamhet inom ramen för svensk religionsfrihet och all annan berörd lagstiftning.
Det kan tyckas vara en angelägenhet bara för Svenska kyrkans medlemmar. Men för oss som inte är dess medlemmar och som värnar den sekulära rättsstatens grundlagsfästa religionsfrihet med samma skyldigheter och rättigheter för alla trossamfund är Svenska kyrkan en otidsenlig anomali. Den regleras i Lagen om Svenska kyrkan.
I senaste Axxesmagasinet (6/2013) avslutar Erik Eckerdal, doktorand i ekumenik vid Uppsala universitet, sin läsvärda artikel med att konstatera:
”Höstens kyrkoval är fortfarande baserat på direktval av representanter för rikstäckande partier. Ju snarare Svenska kyrkans organisation reformeras och det införs en demokratisk ordning med indirekta val som väljer förtroendevalda som representerar kyrkan och hennes församlingar och inte de sekulära partierna, desto snabbare kan Svenska kyrkan vitaliseras och få större positiv betydelse för det svenska samhällets välfärd. Det nuvarande elitistiska och odemokratiska kyrkomötet stämmer dåligt med en kyrka som menar sig vara en öppen, demokratisk och rikstäckande folkkyrka.”
Det är stötande för såväl Svenska kyrkans medlemmar som oss andra som utifrån personlig övertygelse vill hålla isär politik och religion.
Politiker och makthavare har i alla tider politiserat kulturen och religionen för sina syften. I dagens Sverige är det Svenska kyrkans numerär som lockar partipolitikerna med en åtråvärd arena för ideologisk opinionsbildning och en icke oviktig potential för närvaro i valmanskåren.
Mona Sahlin manade oblygt inför förra kyrkovalet de sina att engagera sig i Svenska kyrkan med det tydliga motivet att ”kyrkan är en viktig grund för värderingsförändringar i samhället”. Och Stefan Löfven (s) sa augusti förra året ”Svenska Kyrkan med alla sina medlemmar, är en stor och viktig samhällsaktör som Socialdemokraterna bör engagera sig i”.
Även Jimmie Åkesson (sd) manar sina medlemmar att rösta i Kyrkovalet när han kommenterade opinionsmätningen i augusti. Då formulerade han också en vision – värd att bevaka: Vi måste få en absolut vågmästarposition för att kunna vara med och styra. En roll där det inte spelar någon roll vilken sida till exempel Miljöpartiet ställer sig på i olika frågor. Då kan vi utmana makten, säger Åkesson (SvD 24/8). Han väljer att mobilisera sympatisörer in spe med ideologiskt uddlös valmatematisk strategi. Bland svagheterna i de sju riksdagspartiernas beslut att tiga ihjäl (sd) uppenbaras nu hur de också underblåser Åkessons förledande vädjan om ett carte blanche-mandat i valet 2014.
Jimmie Åkesson uppmanar också de sina att rösta i kyrkovalet. För en partiledare som sorterar människor efter ras, religion och sexuell läggning är populistisk religionspolitik ett effektivt kampanjvapen. Via Kyrkovalet tar han – den genom lagstiftning öppna bakvägen – till en av civilsamhällets normbildande arenor. Han går till Kyrkoval med beskedet att Svenska kyrkan blir allt mindre svensk och att det är en utveckling han vill stoppa i ett maktpolitiskt perspektiv.
Politiker ska utifrån sitt uppdrag i vår sekulära rättsstat självklart engagera sig i samhällets normbildning. Det handlar om hur vi förhåller oss till trenders snabba svängningar, egna och andras traditioner, människors olika livsåskådningar mm. Václav Havel, med erfarenhet av totalitära regimer, skrev i sin bok Sommartankar ”Det beror i hög grad på politikerna vilka sociala krafter de frigör och vilka de undertrycker, om de söker stöd hos det bästa som finns hos varje medborgare eller hos det sämsta.”
Religiöst påbjudna levnadsregler, riter och traditioner provocerar inte sällan religionsfientligt, sekulärt och fundamentalistiskt orienterande människor som alla, utifrån sina värderingar, gärna ropar på politiska åtgärder för färre eller fler lagligt sanktionerade religiösa uttryck i och utanför det offentliga rummet. För alla dessa ska vår rättsstat vara garanten som ger alla samma skyldigheter och rättigheter.
Kyrkovalet liknar men är inget politiskt val. Listorna i kyrkovalet upprättas av sk Nomineringsgrupper – de är inför nästa kyrkoval 797 stycken. Drygt 700 direktvalda genomförs och nästan 17 000 ledamöter utses. Många av Nomineringsgrupperna har direkta eller indirekta kopplingar till de politiska partierna. En nomineringsgrupp är per definition en sammanslutning av kandidater till något av de direktvalda beslutande organen inom Svenska kyrkan. Självklart accepterar jag politiker som personer (så många som möjligt borde någon gång i livet engagera sig partipolitiskt) men de politiska partierna måste i ett första steg mönstras ut som nomineringsgrupper. Målet borde vara att Svenska kyrkan, som andra ideella folkrörelseorganisationer, tillämpar en nomineringsprocess som organiseras av medlemmarna själva.
Förbundsordföranden för Kristdemokrater för en levande kyrka (som en nomineringsgrupp heter) gick inför kyrkovalet 2009 ut med krav på ett nytt valsystem med renodlade personval. Det låter som ett bra steg i rätt riktning. Jag förutsätter att Kristdemokraterna med sin insikt, respekt och erfarenhet av religionens plats i samhället agerar på det sätt det ankommer partiet att få en bättre tingens ordning.
Även för oss sekulärt orienterade medborgare (jag är inte medlem i Svenska Kyrkan) är det stötande att det största samfundet genom valproceduren påtvingas partipolitiska medlöpare. En ledamot i någon av Svenska kyrkans beslutsorgan ska stå för sitt agerande inför Svenska kyrkans medlemmar inte inför sin Nomineringsgrupp.
Ulf Lönnberg
1 sept 2013